Ja för er som inte vet eller läst på ett tag... Så detta med att få Oscar glad och nöjd och somna har visat sig bli lite av en daglig "kamp". Så länge det är som "vanligt" det vill säga att han får somna i vagnen eller i samband med maten så - fine - livet leker... Annars... hmm... låt säga att det är lite trixande. Tidigare blogginlägg kunde jag nöjt skryta om ett nytt sätt som fungerar - vaggandet i sängen... Snabbt blir man "kaxig" och tänker att det här funkar ju jätte bra... Alla avvikande beteenden - blir plötsligt mycket jobbigare... Varför kan du inte bara lägga ihop ögonen som du gjorde i går... och det nu .... snälla? Så blir det faktiskt snabbt. Läste ett inlägg just om sömn på en barnsajt där Hans Fahlén (när och fjärran bla...) just skrev om hans son och deras sömnkamp... "Snälla (barnets namn) kan du inte bara somna så pappa får egentid..." Jag tyckte det var rättså gulligt och igenkännande...
I dag, för övrigt, så kommer Jennie och Alva hit och äter lunch... Jag lyckades faktiskt göra iordning lunchen när Oscar sov... Så han somnar och är för övrigt jättegullig. ( det är väl bäst att säga, så inte faster tror att jag sålt Oscar för 25 öre, som skrållan blev i Saltkråkan).
I dag ringde för övrigt min chef och undrade när jag skulle börja jobba igen... Jag blev lite ställd. Min hjärna slumrar när det gäller jobb.... Hur kunde det bli så?? Saknar jobbet mindre än vad jag trodde faktiskt. Men på något sätt så kan jag ibland sakna andra rutiner och att träffa jobbarkompisarna....
Ha så bra! // Kram Anna-Karin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar